I helgen var jag på seminarium med Grisha Stewart som utvecklat rehabiliteringsmetoden Behaviour Adjustment Training (BAT). Det som skiljer BAT från andra träningsmetoder är att här är det hunden som avgör vilket avstånd den känner sig lugn/trygg/avslappnad på och hur den vill röra sig i förhållande till det den reagerar på (s.k. trigger). Som tränare håller man sig i bakgrunden och hjälper hunden först om den kommit för nära triggern och riskerar att visa det oönskade beteendet man vill lära om.
När man tränar BAT är man ute efter att hunden alltid ska ha stor chans att lyckas! Man sätter upp en övning med en trigger, t.ex. en hund, på långt avstånd (kan vara allt från 50 – 500 meter) och närmar sig successivt i hundens takt. BAT är ingen publiksport om man gör det på rätt sätt, det ser mest ut som att hunden bara undersöker sin omgivning, går och nosar och letar efter ett bra ställe för att gå på toaletten. När hunden ser triggern studerar vi hur avslappnad den är. Om den snabbt tittar och fortsätter med det den sysslade med innan den noterade triggern följer vi med hunden med slakt koppel. Om hunden stirrar på triggern eller går rakt emot den stannar vi sakta hunden och ser om den själv kan välja att göra något annat. Om det tar längre än några sekunder för hunden att bryta kontakten försöker vi på olika vis hjälpa hunden att byta riktning och ökar avståndet till triggern igen.
Jag gick en tvådagars BAT-kurs för Jenny Afvander i somras, och där lärde jag mig Koppelkompetensen som är väldigt viktig i BAT-träningen. Det blev stor skillnad på Arons sätt att hantera hundmöten när jag tillämpade koppelkompetensen på promenaden, Grisha gick också igenom tekniken och vi fick öva på varandra. Kopplet man använder är 5 meter långt och gör att man kan balansera frihet och säkerhet. Man hanterar det på ett sätt där man inte stör hunden och undviker spänt koppel. Som människa känner man väldigt tydligt om den som håller i kopplet spänner eller drar i kopplet och det var väldigt irriterande att försöka hälsa på andra människor när någon höll emot en i koppel. Det kändes väldigt mer avslappnat när kopplet var löst! Det ger en en inblick i hur hunden upplever sitt liv i koppel.
Det var en intensiv helg där jag träffade många fina personer och bekantskaper från Facebook. Nu ska jag smälta helgens lärdomar och kommer dela upp det jag fått med mig i flera inlägg.
Redan imorgon planerar jag att testa några övningar under kvällens Unghunds-lekis !